Inspirerande visningshem

Inspiration till hur man vill ha det hemma kan ju komma lite varstans ifrån. En i mitt fall, säker inspirationskälla är de författar- och konstnärshem som blivit så kallade visningshem. Jag måste erkänna att jag älskar känslan av att ha vistats i samma hemmiljö som betydelsefulla författare och konstnärer, "-You name it". Visst det är en konstlad, fiktiv känsla av hemmiljö, men ändå. Spännande och superinspirerande. Känner mig emellanåt lite på gränsen till "visningshemsstalker" det ska villigt erkännas.

Därför är det mindre kul när "kulturministern" (inom sträng parentesen) inte vill ge statligt stöd till ett Bergmancenter på Fårö. Det hade ju varit en kulturgärning (men vad förväntar man sig av en dylik minister; kultur!?!). Att kunna besöka Ingemar Bergmans Fårö vore ju inte helt fel. Det skulle bli ett mer nutida visningshem än de som idag tillhör de mest besökta i Sverige.

Det kanske mest kända visningshemmet i Sverige och ett av de första visningshemmen som jag har besökt finns i Sundborn och tillhörde konstnärsparet Carl och Karin Larsson. Tyvärr var just Carl Larsson-gården och Lilla Hyttnäs i Sundborn mest beklämmande med all "kringkommers" och sina skyhöga priser, rabblande zombieguider iklädda likadana "Karin Larssonska" klänningar och där alltför många besökare trängdes in på en för liten yta vilket förtog upplevelsen av "hemmiljö". Vilket även kan sägas om Zorngården i Mora.

Det hem som verkligen har inspirerat mig är Ellen Keys "Strand" vid Omberg och Carl von Linnés sommarnöje, "Hammarby" utanför Uppsala. Det är något med ljuset på dessa platser som gör att allt blir så vackert och något med färgerna och det firnurliga i detaljerna särskilt på Strand som gör mig förtjust. Tror även att vackra trädgårdar i anslutning till visningshemmen är en förutsättning för att jag ska bli riktigt inspirerad. Även Linnés barndomshem "Råshult" i Småland var vackert men något saknades, vet inte riktigt vad dock.

Även Werner von Heidenstams "Övralid" och Strindbergs "Blå tornet" har varit intressanta att se men dessa hem har inte varit lika inspirerande som t.ex. Strand och Hammarby. Upplevde en slags kyla på Övralid och något svagt inpyrt i "Blå tornet". Det är viktigt det där med känslan och den rätta atmosfären i ett visningshem. Det får inte var för storslaget eller alltför tillrättalagt och forcerat och absolut inte plastigt och fejkat. Det är en balansgång.

Böcker som Somrars fröjd -Svenska författares och konstnärers trädgårdar av Erik Jansson och Hemma hos författare, konstnärer, kompositörer i norden ger mersmak.

Visningshem på min "vill se"-lista:
(lista utan inbördes ordning)

• Selma Lagerlöfs Mårbacka
• Alvar Aaltos hus och ateljé
• Elin Wägners Lilla Björka
• Carl Eldhs ateljé
• Tove Janssons Klovharun
• Edvard Munchs sommarhus och ateljé Åsgårdsstrand