Ett missförstånd ledde till att vi helt plötsligt stod utan täckning på den gamla och nya påbyggnaden. Men det var ju uppehåll så det gjorde ju ingenting. Då.
Sen kom regnet och gissa om det regnade. Självklart regnade det in i sovrummet. Och hantverkarna som gått vidare till andra jobb kunde inte göra nåt, se de, förrän om två veckor. (Va´sjutton, taket saknade nockpannor och påbyggnaderna var bara täckta med papp.) Det var två långa veckor kan jag lova. Regnovädren avlöstes av nya och presenningarna hade en tendens att blåsa av och gjorde de två veckorna en enda lång utdragen plåga.
Idag kom hantverkaren som skulle ställa allt tillrätta. Han sliter ännu fast klockan är över 21. Men att sovrumstaket nu är täckt löser upp lite av undergångskänslan.
Nu kan vi kanske sluta oroa oss och se fram emot att bygga och inreda det nya vindsrummet istället. Det är ju en ljuvlig ny utsikt som har öppnats mot nordväst med solnedgångar som rummets bästa tillgång. jag ska försöka komma ihåg att lägga upp bilder från vindsrummet i nästa inlägg.
För att åtminstone visa något i det här inlägget tänkte jag passa på att tipsa om boken jag just har börjat läsa, Valda verk av T.S Spivet av Reif Larsen. Det är en berättelse om en kille och hans totala besatthet i att kartlägga allt i sin omgivning och om ett pris han vinner. Behållningen i boken finns i marginalerna där små teckningar och kommentarer trängs om utrymmet. Vackert.
Bilden lånades från Forums Bokförlag
När jag letade lite mer info om boken hittade jag en recension av en kursare från JMG, här är recensionen. Har inte själv läst den eftersom jag vill skapa mig en egen uppfattning. Däremot har jag roat mig med webbsidan www.tsspivet.com.
Tack för boktipset!
SvaraRaderaTakhistorian känner jag igen. I vårt fall gick de bara och fikade en hel efermiddag, men regnet som kom var en skur innehållande den största mängd vatten Stockholm fått från ovan på 67 år. Vi sprang som skållade råttor och ställde ut hinkar, bunkar och glas på golvet, på bord, i soffan. Ända tills vi inte hade mer och vattnet började RINNA in längs väggarna också. Då satte jag mig och grät. Udda kan tyckas, vi behövde ju egentligen inte mer vatten...
Det blev en långdragen försäkringsutredning med gubbar som sprang omkring i omgångar med mätinstrument. Till slut kom de fram till att vi inte hade fått några vattenskador. Trots att jag kunde visa en bunt originalteckningar som var vattenskadade, hälften av våra cd-skivor hade helt uppblötta/upplösta inlagor och trots att vi var tvungna att måla om överallt utom i tamburen eftersom väggarna var randiga. Men huset kunde inte uppvisa någon ökad mögelhalt. End of story.
Ja, roligare kan man ha det på semestern. ;-)
Men det låter toppen med ny utsikt!
/I.
IET: Jag förstår att du grät när det regnade in. Jag var själv på förtvivlans rand i flera omgångar och då utan förstörda teckningar.
SvaraRaderaFörsäkringsutredning, bara ordet ger mig ångest. Men att huset inte hade någon ökad mögelhalt är ju ändå en liten tröst i det hela. Ett friskt hus, liksom. Och själv är jag urglad för den nya utsikten!
jag håller också på och läser "Valda verk av..."
SvaraRaderaJag hittade din blogg genom en länk från GP. Kul! Jag undrar vad du tycker om kommentarerna i kanten? Jag gillar dem, tycker de är en del av tjusningen. GP: recensent tyckte de var tröttsamma.
Vänliga hälsningar
Karin E: Själv är jag fortfarande, precis som du jätteförtjust i kommentarerna i marginalen, de är bokens behållning. Det är ju där den mycket av det mest betydelsefulla kommer fram. Min helt privata teori är att marginalkommentarerna blir tröttsama för någon som ska recensera en bok, som man kanske annars inte skulle läsa, eftersom det kräver ett större engagemang/intresse av läsaren för att ta till sig.
SvaraRaderaKul att du hittade hit, hälsningar U
Så tror jag också. Ha det så gott. Jag kommer fortsätta läsa här så vi hör nog igen.
SvaraRaderaBästa hälsningar Karin