SKAMMEN SVEPER ÖVER MIG som ett illavarslande bymoln och skymmer den sol som tillslut vågat titta fram. Anledningen är att jag just har läst Nina Björks söndagskrönika i DN. Nina Björk (litteraturvetare och feministisk debattör bland annat) tar i krönikan upp det vansinniga i att drömma om ett nytt kök när världen brinner. Jag huttrar och känner mig genast påhoppad.
TILL SAKEN HÖR att Nina Björk med boken "Under det rosa täcket" har blivit en institution vars reglemente har en djup inverkan på mig. Jag vill "slå bakut" och försvara min rätt att renovera efter att ha läst krönikan "Huset MÅSTE ju renoveras i vilket fall som helst". Jag som aldrig tidigare haft möjlighet att ens drömma om ett eget hus förrän nu. Klart som sjutton att jag vill renovera och inreda mina drömmars kök när jag äntligen får den chansen, att äntligen få utlopp för mina idéer och att äntligen få användning för mina studier i rumsgestalning!
JAG MÅSTE MED SKAMMENS RODNADER på kinderna erkänna att jag hellre funderar över fondtapeter än över konsumtionssamhällets nedbrytande strategier och världens orättvisor så det går det inte att förneka att det ligger något i det Björk skriver.
MEN JAG EMOTSÄTTER MIG att mina drömmar om ett eget hem helt skulle ha formats av någon eller något annat. Visst kan drömmen om ett egenhändigt inrett kök och kanske särskilt vad det ska innehålla, ha spätts på av konsumtionsideologier som shoppingkulturen.
Men drömmen om en egen härd, den når allt djupare än så.
"Det är vid dessa tillfällen jag är glad att jag åtminstone inte driver en modeblogg"
Hacka Ikea
Var på Ikea häromdan. Det har blivit ett väldigt rännande dit särskilt i samband med köksrenoveringen. På ett sätt är det nyttigt eftersom jag får många övningskörningstillfällen men det känns ändå ganska trist efter ett tag. "Same old, same old..."
DET ÄR INTE SOM FÖRR då man åkte till Ikea, gick igenom hela butiken, tittade på de olika inredningarna och kände sig inspirerad. Nix. Nu är det mest frustrerande att åka dit och behöva springa över hela butiken för att få tag på två extra skåpknoppar (eftersom man räknat fel på antalet) och för att försöka hitta hyll- och facknummer till de där extra hyllplanen som aldrig kom med i första vändan och till de där rören under köksbänken som av någon outgrundlig anledning inte heller kom med i första vändan.
MEN JAG GILLAR IKEA. Därför blev jag glatt överraskad av det här bloggtipset: http://ikeahacker.blogspot.com/ som jag gärna delar med mig av. Om det är något Ikea borde satsa på så är det människors egen kreativitet och skaparlust. Vi måste ju ändå sätta ihop grejorna själva, så varför inte låta oss som själva vill bestämma vilka ben som ska sitta ihop med vilken bordsskiva också göra det?
SJÄLV HAR JAG SPANAT IN köksbordet Forsa, jättefint i askfanér och skulle passa precis i köket. -Nej-visst-ja, det är 150x150 och ungefär lika stort som hela mitt kök(!?!) Men om jag fick hacka ikea, köpa halva bordsskivan (till halva priset såklart) och själv få välja bordsben till, skulle det passa som en smäck!
SEN KAN MAN ALLTID FRÅGA SIG hur Ikea-designern som gjorde bordet så stort, egentligen tänkte. De flesta kan väl knappast ha plats med det köksbordet OCH övrig köksutrustning. Eller?
Vad vet jag? Trenden med öppna planlösningar kanske har slagit igenom så stort att jag och mitt pyttekök (typiskt funkis) antagligen är i hopplös minoritet.
DET ÄR INTE SOM FÖRR då man åkte till Ikea, gick igenom hela butiken, tittade på de olika inredningarna och kände sig inspirerad. Nix. Nu är det mest frustrerande att åka dit och behöva springa över hela butiken för att få tag på två extra skåpknoppar (eftersom man räknat fel på antalet) och för att försöka hitta hyll- och facknummer till de där extra hyllplanen som aldrig kom med i första vändan och till de där rören under köksbänken som av någon outgrundlig anledning inte heller kom med i första vändan.
MEN JAG GILLAR IKEA. Därför blev jag glatt överraskad av det här bloggtipset: http://ikeahacker.blogspot.com/ som jag gärna delar med mig av. Om det är något Ikea borde satsa på så är det människors egen kreativitet och skaparlust. Vi måste ju ändå sätta ihop grejorna själva, så varför inte låta oss som själva vill bestämma vilka ben som ska sitta ihop med vilken bordsskiva också göra det?
SJÄLV HAR JAG SPANAT IN köksbordet Forsa, jättefint i askfanér och skulle passa precis i köket. -Nej-visst-ja, det är 150x150 och ungefär lika stort som hela mitt kök(!?!) Men om jag fick hacka ikea, köpa halva bordsskivan (till halva priset såklart) och själv få välja bordsben till, skulle det passa som en smäck!
SEN KAN MAN ALLTID FRÅGA SIG hur Ikea-designern som gjorde bordet så stort, egentligen tänkte. De flesta kan väl knappast ha plats med det köksbordet OCH övrig köksutrustning. Eller?
Vad vet jag? Trenden med öppna planlösningar kanske har slagit igenom så stort att jag och mitt pyttekök (typiskt funkis) antagligen är i hopplös minoritet.
Myrstegs-fasen
Redan april och inget nytt inlägg förrän nu. Jag måste erkänna att det är svårare än jag föreställt mig att upprätthålla en blogg. En bra erfarenhet. Men med tanke på allt som gjorts i huset så är det kanske inte så konstigt att jag inte hunnit skriva mer.
Vi verkar vara inne i "myrstegs-fasen" av köksrenoveringen.
- Myrsteg-fasen, vad är nu det? Det är ett begrepp som jag precis uppfann för ett steg som antagligen är ganska vanlig i all husrenovering (inte för att jag har varit med om så många sådana förr).
Det är iallafall när man gör mängder med småsaker i huset som att måla lister, sätta upp hyllplan, monterar belysning, skruva på handtag, olja in bänkskivan och tusen och åter tusen andra småsaker som inte ger några direkt storslagna resultat.
Tapetseringen, målningen och skåpsuppsättningen däremot det var andra grejor! Då var det nya storverk från en timme till en annan. Jag är samtidigt medveten om att det där småfixandet tillför något stort till själva helheten. Tyvärr är nog inte tålamod min främsta egenskap. Jag vill se resultat -Nu!
Men som tur är kan jag kompensera den inställningen med ett stort mått av envishet. "Det ska bli bra, det är bara att bita ihop och forsätta streta på med småpillet". Och det är vad jag ska göra nu.
Vi verkar vara inne i "myrstegs-fasen" av köksrenoveringen.
- Myrsteg-fasen, vad är nu det? Det är ett begrepp som jag precis uppfann för ett steg som antagligen är ganska vanlig i all husrenovering (inte för att jag har varit med om så många sådana förr).
Det är iallafall när man gör mängder med småsaker i huset som att måla lister, sätta upp hyllplan, monterar belysning, skruva på handtag, olja in bänkskivan och tusen och åter tusen andra småsaker som inte ger några direkt storslagna resultat.
Tapetseringen, målningen och skåpsuppsättningen däremot det var andra grejor! Då var det nya storverk från en timme till en annan. Jag är samtidigt medveten om att det där småfixandet tillför något stort till själva helheten. Tyvärr är nog inte tålamod min främsta egenskap. Jag vill se resultat -Nu!
Men som tur är kan jag kompensera den inställningen med ett stort mått av envishet. "Det ska bli bra, det är bara att bita ihop och forsätta streta på med småpillet". Och det är vad jag ska göra nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)