Stora granfällardagen


Innan jag går in på begivenheterna kring den stora granfällardagen, för några helger sedan, måste jag först skriva ett "barrträdets  försvartal". Jag kommer även försöka reda ut frågetecknen kring vad som kan sägas gälla för en funkisträdgård i samband med barrträdens "vara eller inte vara".

Barrträd må det så vara gran, tall eller en  kommer de alltid med en distinkt form och är en särpläglad skulptural kontrast till mycket annat som växer i trädgården.  De pockar på uppmärksamheten såväl utseendemässigt som känslomässigt. Det sistanämnda kan inte ha undgått någon som barfota har trampat en barrtäckt stig en varm sommardag på väg ned till badet eller som för första gången upptäck lärkträdet och fascinerat smekt dess mjuka grenar. För att inte tala om de känslor som är knutna till julen och julgranen.

Barrträd tillhör också den grupp städsegröna träd som alltså inte släpper sina barr på hösten. (Lärkträdet undantaget). Det innebär att barrträd alltid tillför grönska till trädgården även under vintermånaderna. Vilket ju är ett stort mervärde.

Barrträdens städsegröna och kontrastrika former i kombination med  lättsköttheten har gjort barrträden till en vanlig syn i funktisträdgårdar. Funktionalismens rena enkla linjer motsvarades i trädgården av stora gräsmattor och enkla, lättskötta växter och barrträd. 

I funkisträdgården skulle den moderna människan ta det lugnt och  ägna sig åt vila och rekreation. Det finns dock dem som tror att "funkis" istället är att vara självhushållande med egenodlad potatis, frukt och grönsaker. Visst det kan verka "funktionellt" att vara självförsörjande, men den ideén hör snarare "egna hem-tankens" ideal till, snarare än till stilriktningen som kommit att kallas funkis.
Med det sagt kan jag nu gå in på den stora granfällardagen. Vi har alltså haft en tredelad ädelgran på tomten, helt i enligt med funkisen stilideal för trädgårdar. Men den stod ihopträngd med en vacker tårbjörk och skuggade, på grund av sin höjd, en stor del av gräsmattan, samtidigt var toppen ett enda stort skatbo. Den drog ned intrycket mer än den tillförde så vi beslutade att ta bort den  efter endel överväganden.
Och så en dag gick allt slag i slag...




4 kommentarer:

  1. Ibalnd är det bara så man måste fälla en del träd för att förnöja och eller återskap det som den engång var. Fram med förändring - en trädgård blir aldrig färdig, Mariaberg

    SvaraRadera
  2. Jag tyckte ni gjorde rätt. Nu slipper ni vara oroliga för den nästa gång det blåser.
    ha det gott
    Annika

    SvaraRadera
  3. Det är aldrig ett lätt beslut att fatta - att fälla ett riktigt gammalt träd. Men det blev faktiskt riktigt fint!
    Kul med dina funderingar kring funkis-stilen och val av växter.

    Trevlig blogg!

    SvaraRadera
  4. Tack för uppmuntran. Det känns lugnande att veta att fler tycker att det var rätt beslut att fälla granen.

    SvaraRadera