Sommarens lysande förkämpar

Det har varit en solig men samtidigt kall dag i trädgården. Har åtminstone hunnit måla det japanskinspirerade staketet och tagit några foton av mina vårfavoriter, innan jag fick skynda mig in för att värma mig.

Ormöga är en ny bekantskap i trädgården och har redan blivit en av mina favoriter. I fredagskväll när jag kom hem efter en lång dag på jobbet och en vända på stan slogs jag av ormögats självlysande blå blommor och blev riktigt upplivad. Tänk att en sådan liten blomma kan ha en sådan kraft. Helt klart magiskt.
Ormögat har en nästan fluoreserande lyskraft.
Stark lyskraft i rabatten just nu har de röda tulpanerna. Jag är egentligen inget direkt fan av tulpaner. Fast det är nu inte helt sant, jag älskar liljetulpaner. De är som nästan som små prinsesskronor och hur söta som helst. Men vanliga tulpaner är lite småtrista och oroväckande lockbete för rådjuren. Hursomhelst får jag emellanåt revidera mina uppfattningar som i morse när jag såg de här röda skönheterna. Vaddå småtrista?

Alla tulpaner är inte trista.
En annan mer något undanskymd favorit är Stor nunneört som blommar med en mängd lila blommor under barrträden på framsidan. Såg dem för första gången på botaniska i Göteborg där de växte i mängder trots skuggan under träden. Trodde först att det var fänrikshjärtan (ja, jag visste inte bättre). Men vid en närmare titt kändes det inte rätt. Det tog ett tag men så hittade jag dem i en katalog, gissa om jag handlade. Det har jag inte ångrat.

Stor nunneört blommar fint och sprider sig gärna i skuggan.