Den 20 november var dagen då den första snön föll och vi hade inbrott i huset.
Tjuvarna hade dragit ut alla lådor och tömt innehållet på golvet, öppnat och hällt ut innehållet i alla små askar, skrin och lådor. Öppnat köksskåp, byrålådor, garderober, tömt ut väskor, snokat under och till och med i sängen. Plöjt igenom nattduksbord och skokartonger.
De stal den splirrans nya LCD-skärmen, dem gamla hårddisken med flera års dokument, uppsatser, arbeten, illustrationer och bilder i, som tur var hade vi åtminstone hunnit föra över alla foton till den nya burken. (Som tjuvarna av någon anledning inte tagit, mycket irrationellt.) De stal även en plånbok med egyptiska sedlar och euros i och en mobiltelefon bland annat.
Men det värsta är nog egentligen inte de rent materiella förlusterna utan inbrottet i sig, att det finns människor som bestämmer sig för att kränka andra människors livsrum.
Det värsta är att ett inbrott bara är en mycket liten kränkning i förhållande till mycket annat som pågår runt om i världen. Och med tanke på hur det känns att ha haft inbrott, vågar jag inte ens föreställa mig vad andra brott kan göra med människor. Fruktansvärt, sorgligt, förnedrande.
Utanför fönstret skiner en nu klar vintersol som bränner bort den skira morgonfrosten. Men jag lyckades ändå, tidigare i morse, ta några bilder av frostknäppta fröställningar och blad i en intet ont anande trädgård. Vad skulle jag inte ge för att ha en trädgård som kunde snärja bovar med själkar och rötter.
Spaljétorn
Japanska dammen
"Rudbeckianska" fröställningar
Frostig groda
Vad otroligt tråkigt, upprörande och kränkande. Jag har varit med om två inbrott i mitt liv, båda gångerna blev tjuvarna tagna på bar gärning och hann inte med så mycket, och fick bara med sig ett fåtal saker. Men åndå, jag känner igen den andra känslan, av ilska, ledsenhet, tomhet av att andra rotat igenom ens innersta. Det är fullkomligt obegripligt att folk kan vara så känslokalla. Vet att det inte hjälper, men skickar ändå en hälsning så här. Min tanke går till er idag.
SvaraRaderaFy, vad hemskt! Inbrott!! Jag har (peppar, peppar) aldrig råkat ut för det. Hur mår ni nu? Jag förstår att det är "äckligt" att tänka sig att främmande fingrar har rotat runt i MITT hus. Fy f-n!!
SvaraRaderaHoppas ni kan sova och inrätta er igen i huset! Kram Eva Linnea
Fy så tråkigt för er. Visst är det en kränkning när någon tar sig in i ett hem och tar de saker man älskar eller förknippar med fina minnen.
SvaraRaderaHär på gatan har det varit mycket inbrott senaste åren också - men vi har klarat oss hittills. Väldigt trist att man måste ha larm och rörelsedetektorer och sånt för att slippa få in tjuvar i bostaden.
Fy vad hemskt!! Kränkning absolut.
SvaraRaderaMin bror hade inbrott en gång och då tog de hans kalsonger och det tyckte han var värst - snacka om obehaglig känsla.
Fint har du iallafall fått det med ljusen.
Ha det så bra du kan
annika
Tack för stödet, det värmer verkligen!
SvaraRaderaCamellia vad skulle jag inte ge för att se tjuvarna bli tagna på bar gärning, måste ha känts bra, trots allt.
Eva Linnea vi mår bra efter omständigheterna men nojjar oss för att lämna huset tomt hela dagarna:/ Har haft en lampa tänd fast vi är borta, sen inbrottet.
Annika Ch. Att de stulit din brors kalsongen visar ganska tydligt på tjuvars mycket irrationella beteende i sådana situationer. För jäkla dumt helt enkelt.
www.jordochdjur.se visst är det trist med larm men hellre det:)
Än en gång tack för stödet.
Många kramar U
Fick just läsa om inbrottet. Mycket olustigt att råka ut för sådana kränkningar. Inte ens om man blivit av med något av större värde, kan man värja sig mot känslan av att man fått sitt innersta trampat på. Men om du fortsätter att ha humöret uppe, och gläder dig åt att ha en underbar trädgård, Den kan väl ingen ta med sig ändå. Den ligger där den ligger, även om både rådjur och Gudrun kan ställa till det. Kram MING
SvaraRadera